Detta har hänt: För ca 1,5 år sedan fick jag veta som 24-åring att jag var på väg in i övergångsåldern, tidig menopasue. Ja det stämmer jag och mamman min var i samma svängar. Så detta är ju inte precis det man önskar som 24-åring, speciellt inte när man har ett stort barna önske. Så mellan vallnigar, svettningar och humörsvägningar så var mina hormonvärden nästan för dåliga för att jag någonsin skulle kunna bli gravid. Efter en tung höst med en delvis depression för mig och att vi aldrig fann några ägglossningar. Så beslutade vi, tillsammans med min läkare och gynekolog att nu var tiden inne. Vi skrapade fram allt av undangömda pengar och under våren 2011 var vi på många turer ner till Danmark och Copenhagenfertilityclinik. På grund av att jag inte hade några ägglossningar så var det Ivf som gällde och många hormonsprutor, piller och allt där till. Så för att göra en historia lite kort så var dessa resor en del av grunden till att jag var missnöjd med min sista examen (vet jag kan bättre, men kanske inte med inflammation i båda armarna... men ja). För dagen före satt vi i hyrd bil och hade minst 9 timmar med konstant körande från Danmark. Vi var hemma runt 24 och jag hade redan då insett att examen var i lite fokus, och bebis fokuset hade närmare gått mig till huvudet. Inget i världen var för mig så viktigt som att just få den lyckan jag sitter med idag. Det sista försöket vi gjorde så var både jag och fruen på sprick gränsen för vad psyket klarade. Min kropp hade under längre tid varit utsatt för hormon injektioner och piller. Att få misslyckade försök/resultar, går nästan inte att beskriva. Men trots det så låg det i mig, att jag inte ville stoppa. Fruen frågade många ggr om jag inte ville ha en paus, hon såg hur mycket jag slet. Men nej, kom det från mig varje gång. I mitten av augusti och jag i ny jobb, som jag redan då hade blivit väldigt glad i. SÅ drog vi ner en ytterligare gång. Ett fryst embryo skulle placera sig i mig. Fick en fantastisk akupunktur direkt efter. Något som fick mig avslappnad. Min storebror och flickvän var med oss ner och det var en mycket fin tur men ovanligt mycket godis (hormoner är konstiga). Som resulterade i ett stort fint plus på graviditetstesten två veckor senare..
Jag kommer nog att berätta ännu mer detaljert om de olika händelserna en annan gång. Men nu är det en lite historia som för en in i mitt liv just nu. Jag kommer berätta om den 22 juli, hur jag kände i hela kroppen att jag miste ett embryo, om hur min bebis lycka höll på att försvinna på grund av komplikationer, ..Att man kan ha så kontakt med sin kropp.
Just nu så sitter jag och känner plutten sparka och sparka. Något som nästan är en obeskrivlig känsla. Att känna över 10 spark om dagen är helt underbart. Något som även ökar för varje dag som går. Fruen har fått glädjen att känna två spark och mer skall det bli.
På torsdag nästa vecka rundar jag det magiska 20 talet. Då har jag passerat 20 veckor och har 20 veckor kvar. NU börjar tiden bli knapp, tänk så mycket som skall göras och förberedas. Kroppen min gör jobbet själv och jag är stolt över det. Tror det är första gången i mitt liv som jag älskar min mage, för där inne ligger min lilla älskling och växer för varje dag. Längtar så tills vi får se dig <3
